Historia

Kyrkbyggen – här skall min helgedom ligga

”Därför tänker jag nu bygga ett hus åt Herrens min Guds, namn så som Herren talade…” (1 Kung 5:5a)

Konung Salomos ord kom att bli en exakt skildring av en mycket mer sentida händelse. Våren 1931 upplevde Georg Holsby och Eskilstunas pingstvänner orden på nytt.

En annons i Eskilstuna-Kuriren fick Georg att fara ner till Smedjegatan 23 för att se på fastigheten med bostadshus, som var till salu. Där gjorde pingstpastorn en stark upplevelse av Guds tilltal. ”Här skall min helgedom ligga”, ljöd rösten inom honom.

Övertygad om trovärdigheten i budskapet gick han direkt till mäklaren för att förhandla om och muntligt göra upp köpet. Allt blev i princip klart långt före något församlingsbeslut!

50.000 Kronor

I efterhand, på församlingsmötet den 3:e maj 1931, fattades det enhälliga beslutet om köpet. Behovet av större lokal hade länge varit aktuellt. I årsmötesprotokollet 1930, berättas att lokalen på Lohegatan blivit för liten, och att ett svagt försök till byggnadsfond gjorts. Vid tiden för köpet fanns 500 kr i fonden. Priset för fastigheten var 50.000 kr, varav 5.000 skulle betalas kontant, och resten delas upp på två inteckningar.

Under åren 1931-32 uppfördes kyrkan innanför det bostadshus som redan fanns på tomten. Genom att medlemmarna arbetade själva vid bygget, stannade kostnaden vid c:a 90.000 kr.

Kreugerkraschen

Våren 1932 kom den så kallade Kreugerkraschen, som allvarligt försvårade bankernas möjligheter att låna ut pengar. Georg reste då till Filadelfia i Stockholm och fick där låna 20.000 kr, som han förvarade under huvudkudden den första natten! Kyrkan kunde byggas färdig till många eskilstunabors stora förvåning. En del andra byggmästare i staden fick nämligen svårt att fullfölja sina åtaganden, men Herren hjälpte sin församling.

Offer

Insamling i församlingen av kontanta medel skedde genom insamlingslistor, offerinsamlingar och genom tecknande av ”stolköp”, där varje stol kostade 100 kr, ett slags troslöftesoffer.

Invigningshögtid hölls under tiden 27 november – 4 december 1932. Inbjudna talare och sångare var bland annat Lewi Pethrus, Johannes Waern och Einar Ekberg.

Vi bygger vidare

Sedan 1932 har kyrkan byggts om och till flera gånger. Vi berättar här om de största ombyggnationerna. Under början av 60-talet genomfördes en stor om och tillbyggnad av kyrkans fastighet. Det dåvarande gatuhuset vid Smedjegatan revs, och en ny entré och läktare samt vaktmästarbostad byggdes. församlingen fick på detta sätt en ändamålsenlig lokal, som samtidigt blev synlig från Smedjegatan. Genom denna ombyggnation tillkom också många källar utrymmen, som kunde hyras ut. I början av 70-talet behövdes ytterligare utrymmen för den alltmer expanderande verksamheten. Då iordningställdes dessa lokaler och blev till stor nytta för de olika aktiviteterna.

Grannfastigheten

1977 inköpte församlingen grannfastigheten på Kriebsensgatan. I köpet ingick en verkstadslokal och ett före detta bostadshus, som var inrett till diskotek. Hyreskontraktet med diskoteksägaren kunde, genom ett Guds under, brytas utan större ekonomiska uppoffringar för församlingen.

Lillkyrkan

I verkstadslokalen inreddes den så kallade Lillkyrkan, ursprungligen tänkt som invandrarkyrka speciellt för den finsktalande gruppen. Den blev snart för liten för den finska gruppen som flyttade till en större lokal vid järntorget. På övervåningen inreddes expeditionslokaler med ett 10-tal rum, något som motsvarade ett starkt behov för församlingens anställda.

Duvan

Det före detta diskoteket omvandlades till en församlingsgård, som fick namnet Duvan. 1998 flyttade Lp-verksamheten dit och en församlingsvåning inreddes i stället i gamla ”lillkyrkan”.

1985 – 1987

Församlingen har under årens lopp tagit många trossteg. Ett sådant var när församlingen i maj 1985 beslutade om den stora om- och tillbyggnaden, som lett fram till den nuvarande kyrkans utformning. Det innebar en tillbyggnad mot Järnvägsplan och en förbindelsebyggnad mot den nya bostadsfastigheten, samtidigt som lilla salen salen knöts fastare till kyrkorummet. För att inte kyrkan helt skulle försvinna i den omgivande bebyggelsen, har tillbyggnaden mot Järnvägsplan försetts med en tornbyggnad, som uppbär ett utvändigt kors. I mars 1987 återinvigdes kyrkan med namnet ”Nya Pingstkyrkan”. Sveriges mest öppna Pingstkyrka sommaren 1986.